FRÅN LA CORUÑA TILL PÓVOA DE VARZIM

18-20.7.05 Det var helgonfest i La Coruña med mycket skjutande med gamla luftvärnskanoner och gevär samt procession med gaitas (säckpipor) och helgonbild. Efter en sista omgång mariscos i på La Curuñas restauranggata och bunkring av chorizo, jamón och diverse annat satte vi segel för att gå utmed den vilda klippkusten på galiciska kallad Costa da Morte - dödens kust. Vi ligger på kryss mot väst. Vi passerar utanför Torre de Hercules vid kl. 13. Fem timmar senare lyser klippön Sisargas i kvällsolen. Anna skär bort lite av långfingret när hon skall skära baquetter i havssjön. Hög atlantdyning ligger alltid på längs hela denna kust ända ner till Gibraltar. Vi ankrar i bukten utanför fiskehamnen Laxe vid 22-tiden. Lite senare kommer en dansk ensamseglare som vi träffat i La Coruña inseglande och ankrar en bit från oss. Morgonen därpå tar vi jollen in till kajen för en runda i byns branta gränder. Man har visthusbodar på fötter som liknar hattsvampar för att råttorna inte ska ta sig in.

Vidare mot Las Camariñas i kuling från NNO. Full fart på enslinjerna mellan grunden vid inseglingen där vi kappades med två andra segelbåtar. Denna gång hade dansken hunnit före oss och tog emot tamparna vid pontonen där tilläggningen inte var så lätt i den hårda vinden. Här liksom i Skottland och Irland ligger man antingen för ankar eller vid flytande pontoner p.g.a. tidvattnet som kan göra att man blir hängande i tamparna vid en kaj om man inte är där och släpper efter. Byn var trevlig och vi åt vår första paella för resan, men skaldjur förstås.

Från Las Camariñas går vi i nordostlig kuling och medsjö och slår nytt toppfartrekord 11.7 knop, men bättre kan hon nog Kaiso. Vi får se. Vid 15:30 rundar vi europeiska kontinentens västligaste punkt som länge ansågs vara världens ände och följdriktig heter Cabo Finisterre. Vidare runt Cabo Cée och ankrar utanför ett gasverk i Ria Corcubión. Vi tog vårt första dopp i havet trots att vattentemperaturen bara var 16 grader. Vattnet har varit ännu kallare förut.

21-23.7.05 Vi vaknar med motvind och tät dimma. Kusten kring Cabo Finisterre är känd för dimma. Som tur är har vi spåret från gårdagens insegling på kartan på GPS:ens skärm, så vi kan gå på motor och följa det tills vi kommer ut på fritt vatten och kan sätta segel. Dimma hela dagen ända tills vi angjorde Portosin i Ria de Muros. När vi sökte oss in mot hamnen blev sikten lite bättre och innan vi rundar pirhuvudet skiner solen! På stans playor var det full fart med bad. Solen går ner sent här eftersom spanskt tid är samma som svensk, men västkusten ligger rakt söder om Irland och egentligen i en annan tidszon. Bläckfiskarmar och musslor med gott albariño till middag medan barn leker i en park tvärs över gatan trots att klockan är 22.

Vid halv tio dagen därpå seglar vi mot Vigo. Vi lagar pizza i ugnen till sjöss och det går utmärkt trots dyningen. Svag, halv vind, fullt segelställ och tät dimma. Man måste hålla utkik hela tiden, särskilt som fiskebåtar som hanterar nät då och då dyker upp i dimman. Sikten är kanske hundra meter. Vi ser inget av kusten idag heller. Letar oss mellan Islas Cies och Cabo del Home in i Ria de Vigo med hjälp av GPS:en. Dimman lättar lite när vi når hamnen i Vigo. Vakten låter oss inte lägga till med fören mot pontonen på svenskt vis utan vi måste backa in med aktern mot pontonen som man gör här. Vi har ett ganska stort fäste för vindrodret i aktern, men det gick bra att kättra på det och ta sig i land. Så nu vet vi att denna typ av tilläggning också funkar. Vigo är en ort med mycket turister. Hamnen var inte särskilt trevlig men vi blev kvar till söndagen och "gjorde stan". Vi pratade på kortvågsradion med nordiska seglarnätet där dansken OZ8YW Helge är spindel i nätet. Nordiska segelbåtar med radioamatörer ombord från Stilla Havet till Grönland har kontakt på 14325 kHz kl. 22 svensk tid varje kväll. SM5DXJ Mats i Solna och SM4DLS Gustav nära Säter är svenska regelbundna deltagare. På detta sätt håller man lite koll på varandra och kan få väderrapporter etc. Vi hör förstås inte alla båtar, men vi pratade med Mats när han låg med sin båt vid Gotland. Vi pratade också under lördagen med SM5FPQ Thomas i Härkeberga bl.a. om Albertus Pictors kyrkmålningar.

24-27.7.05 På söndag förmiddag gick vi den korta biten till Islas Cies. Vi ankrade i bukten mitt på mellanön Isla del Faro utanför långa Playa de Rodas som avgränsar en liten lagun. Som namnet antyder fanns här inte bara en utan tre fyrar (faro betyder fyr). Vi rodde iland. Det fanns stigar åt alla håll. Vi gick norrut och besteg Alto del Principe 122 meter med fin utsikt mot bl.a. den högst belägna fyren på 175 meters höjd. Den gick vi upp till dagen därpå. Då blåste det hård sydlig vind och det var nätt och jämt att vi kunde ro jollen mot vinden. Vi kunde ju använt motorn, men det var mer sport att ro. Vinden ökade och vred så Kaiso drog hårt i ankarkättingen. Vi fick flytta oss till nästa ö, Isla de San Martiño. Där var det mera lä, men ändå vindbyar upp till 18 m/s. Vi fyratiden på natten vaknade vi av en smäll och rusade upp, men kunde inte se något konstigt. Några fiskebåtar hade kommit in under natten och sökt skydd i bukten och ankrat utanför oss. På morgonen visade det sig att smällen berodde på att en kraftig karbinhake i rostfritt stål som vi satt fast ankarkättingen med hade gått av. Det är starka krafter igång. Ankarvinschen kunde dock utan problem hålla kättingen på plats utan haken. Det är skönt att ha vinschen så man slipper dra upp 30 meter kätting eller mer för hand! När vi seglade vid Stora Barriärrevet i Australien för 10 år sedan hade vi ingen vinsch. Där var det upp till 9 meters tidvatten, så man måste ha mycket kätting ute. Det var ett jäkla slit att få upp den.

Den sydliga kulingen fortsatte och vi beslöt att gå på motor till Bayona. De 7 sjömilen tog två och en halv timme i motvind och motsjö. Men väl i hamn var det skyddat och skönt. Vi fick vänta med att klarera in till efter siestan. Ingen på kontoret förrän efter 16:30. Det började regna just som vi tvättat, så det blev problem med torkningen. Hela ruffen fullhängd med våta kläder. Kullen ovanför stan var fylld med "spanska solhus", d.v.s. hus med terasslägenheter för dom som hellre bor så än seglar. Många fina restauranger. Sydliga kulingen och regnet fortsatte så vi fick ligga en dag till i Bayona.

28-31.7.05 Sydvinden mojnade. Seglade till Viana do Castelo och passerade på vägen gränsen mellan Spanien och Portugal. Vi gjorde vatten med vattenmakaren eftersom sjögången inte var så kraftig. Under dagen hade vi vindar från alla håll. Vädret höll på att slå om och sedan dess har det varit nordvästlig vind som är svag på morgonen och ökar till kulingstyrka på eftermiddagen, den typiska vinden för Portugals västkust. I dyningen fick vi en slänggipp så att haken på gajen som Micke gjort i ordning gick av. Karbinhakar verkar inte vara så hållbara. I Viana do Castelo var det fest med processioner och scenfamträdanden. Ett kryssningsfartyg låg i hamn och turisterna kryllade i gränderna. Vi låg förtöjda utanpå den danska båten Göjsen med Hanne och Preben ombord. Dom hade vi träffat redan i Bayona. Hamnen var liten med få gästplatser. Inklareringen i Portugal var omständlig. En gubbe skrev av våra dokument med ett finger på en dator medan en herre med galoner övervakade det hela. Dock inga problem. Vi köpte cachasa men hittade ingen lime så vi kunde ändå inte göra caipirinha.

Efter en odramatisk slör kom vi till Póvoa de Varzim. Här gick inklareringen lätt för dom la helt enkelt dokumenten i en kopieringsmaskin. Återigen en fin liten stad med kakelklädda små hus. Fortfarande ingen lime. Det får gå lika bra med citron. Här ska vi lämna båten till den 12 augusti för att åka till konferens med International Council for Traditional Music i Sheffield i England. Hamnen är bra och dessutom ligger vi ett par bryggplatser ifrån svenska båten Ayla, som ska vara kvar här ett tag. Tord ombord på den båten kan titta till Kaiso när vi är borta.