FRÅN PÓVOA DE VARZIM TILL CADIZ

11- 14.8.05 Vi återvände till Kaiso efter en mycket lyckad konferens med International Council for Traditional Music i Sheffield och besök hos vänner på väg till flyget. Det första vi märkte var att batterierna var helt urladdade, så tydligen fungerade inte laddaren. Vi startade motorn och lyckades få igång batterierna igen genom att ladda med generatorn. Som tur var verkade dom inte allvarligt skadade och har funkat sedan. Nu har vi en batteriladdare och en autopilot (drivremmen slirar) som inte funkar. Får se om vi hittar serviceställe någonstans.

Dagen därpå seglade vi till marinan i Leixões vid Porto. Det visade sig att den var stängd. De till stor del tomma bryggorna var avspärrade med linor och allt såg ruffigt ut. Vi förtöjde utanpå en engelsman och en tysk som tredje båt vid en tankningsbrygga som inte var avspärrad. Passpolisen berättade sen att det hade skett en gas explosion vid kajen intill där man landade naturgas från sjön utanför. Explosionen hade förstört marinan och slagit ut el, vatten etc. så nu måste man renovera allt. Vi tog en promenad i den trevliga byn med det obligatoriska fortet och en gammal del och en ny med flotta villor för gasgubbarna och deras familjer. Vi handlade portvin, bananer och rökt fläsk hos tanter i kvartersbutik. Både vinet och fläsket visade sig smaka utmärkt gott, men bäst var och en för sig.

Nästa morgon gav vi oss av vid kl. 7 mot Cascais, en förort till Lissabon, 170 sjömil. Vind bara periodvis och mycket motorgång. Dock blåste det som tur var 3-6 m/s hela natten, så då kunde vindrodret Mona styra. Autopiloten Styrbjörn mår som sagt inte bra, så vi får styra själva under motorgång. Vi nådde Cascais vid kl.19 nästa dag och förtöjde i den flotta marinan där det kostar 32 euro per natt att ligga jämfört med den normala avgiften på 12 euro.

15-18.8.05 Morgonen ägnades åt tvätt och andra bestyr. Det var måndag men helgdag i Portugal, så det var inte mycket som kunde uträttas. Kristers kollega och bägges vän professor Salwa el Shawan Castelo Branco kom och hämtade oss med sin bil. Hon körde oss till Cabo da Roca som visade sig vara den europeiska kontinentens västligaste punkt - inte Cabo Finisterre som de gamla romarna trodde. Så nu har vi verkligen rundat den västligaste udden. På vägen passerade vi en praia med många surfare och drakflygare. Vissa åkte vattenskidor efter de fallskärmsliknande drakarna som drog iväg i hög fart i den friska nordvästen. Sedan var vi hemma hos Salwa och träffade hennes man Gustavo, känd partikelfysiker, och barn, samt drack vinho verde. Middagen på en restaurant vid stranden bestående av grillspett med bläckfisk och räkor var utmärkt. På vägen till marinan gick vi förbi en utomhusscen med konsert som slutade med fyrverkeri vid midnatt. Vi somnade mycket nöjda.

Nästa morgon fick vi kontakt med Autohelms agent som lovade att komma dagen därpå för att fixa autopiloten. Vi tog pendeltåget in till Lissabon och gick och åkte spårvagn den väldigt backiga stan. Vi avslutade kvällen på ett fado-ställe. Två musiker med tolvsträngad "portugisisk gitarr" och vanlig gitarr fanns på plats och kompade fadistas som kom in på stället och sjöng tre-fyra sånger och gick igen. Fado är ju Lissabons speciella folkliga musikstil, som nu verkar ha ett verkligt uppsving. Flera fadistas var unga tjejer som sjöng med mycket mer ornamentik än vad som är vanligt hos lite äldre fadistas. Alltså samma förändring som pågått inom svensk folklig vissång sedan 1970-talet. Vi kom tillbaka till Kaiso efter två på natten. Som tur går tågen långt in på natten här.

Vid 12-tiden kom en tekniker och hämtade drivremsdelen av autopiloten, som vi själva monterade bort. Vi tvättade lite till och tog det lungt i marinan där det finns många barer och matställen. Nästa dag tog vi en sväng i Cascais och besökte bl.a. en Internet-pizzeria (!) och kollade mejl. På eftermiddagen kom teknikern tillbaka. Mycket riktigt brott på drivremmen. Vi monterade ihop det hela och så funkade det, men vi var 184 euro fattigare plus marina-avgiften för de extra två dygnen.

19-21.8.05. Vi tankade diesel och drog iväg söderut mot Algarve-kusten på morgonen. Snart var vi ute i 12 m/s vind och tre meter höga vågor från nordväst, den s.k. "portugisiska passaden". Det gick undan i surfarna utför vågorna och Kaiso slog ett ordentligt nytt toppfartrekord på 15 knop! Natten blev lite trasslig med plattläns i avtagande vid med sjön tvärs så Kaiso rullade ordentligt och vindrodret och en genua som hakade upp sig. Men det var bara att försöka sova lite mellan törnarna. På morgonen passerade vi Cabo São Vicente, som är sydvästra hörnet på Portugal. Där dog vinden ut helt, så vi fick sätta på motorn och tuffa mot destinationen Vilamoura, som visade sig vara en riktig lyxbadort med ISO-certifierad beach. Det är nu 21 grader i havsvattnet, så man kan stanna båten var som helst och hoppa i.

Salwa och Gustavo hade hyrt en kåk för semester inte långt från Vilamoura. De kom och hämtade oss på söndagseftermiddagen och tog oss med via citrusodlingar och zigenarläger med hästvagnar till den långa sandreveln utanför lagunen som löper österut längs kusten från Faro. Det var ett litet tåg som gick tvärs över reveln genom ett underligt träsklandskap. Sedan åt vi på en restaurant i Tavira, med bebyggelse delvis från medeltiden. När vi återvände till Vilamoura efter midnatt så var det full fart där med charterturister som höll igång.

22-23.8.05 Strax efter 9 på morgonen kastade vi loss och tänkte segla till Vila Real de Santo António vid gränsfloden mellan Portugal och Spanien. Vi upptäckte dock att vi med kryss mot den ostliga vinden skulle komma fram sent på kvällen mitt emellan hög- och lågvatten, då strömmen skulle vara stark emot över tröskeln vid flodmynningen. Vi ville inte våga oss på det äventyret utan satte istället kurs mot Puerto Sherry utanför Jerez vid den stora hamnstaden Cadiz. Alltså ned med den portugisiska gästflaggan och upp med den spanska igen. Vinden vred dock först mot syd och sedan mot väst så under natten länsade vi med bara genuafocken uppe. Vid vaktombytet kl. 2 på natten dog vinden ut helt och det blev motorgång till målet som nåddes vi 8-tiden på morgonen portugisisk tid - vid 9-tiden spansk tid. Inklareringen i Spanien gick utan problem. Marinan är trevlig men i fonden bakom båten har vi något som verkar vara ett hiskeligt monument från fascisttiden.

I denna rapport har vi alltså seglat från portvinets hemtrakter till sherryns.