FRÅN MGARR PÅ GHAWDEX/GOZO TILL PREVEZA

24-27.9.05 En dagsutflykt med taxi runt ön Ghawdex, eller som invånarna kallar den Gozo, var mycket givande. Vi såg den tredje största katedralen i världen efter Petrus-kyrkan i Rom och St. Paul i London, resterna av ett tempel i Ggantjia från 4000-talet före Kristus, huvudorten Rabat omdöpt av engelsmännen till Victoria med två (!) operahus och stort citadell, grottan där nymfen Calypso påstås ha hållit Odysseus fången som sexslav i sju år sedan han lidit skeppsbrott på stranden ir-Ramla I-Hamra intill m.m. Vi var inne i grottan. Det verkade vara hårt på golvet... Det maltesiska språket sägs vara en rest av feniciska språket, ett semitiskt språk skrivet med latinska bokstäver. Det är uppblandat med arabiska, italienska, franska och engelska. Enligt vår chaufför känner alla varandra på ön. Han visade att folk inte låser sina dörrar när dom går hemifrån. Fängelset är stängt p.g.a. brist på kunder. Han kallade ön "Island of Calypso". Vi som känner Trinidad som "Island of Calypso" insåg att här fanns en allvarlig konkurrent. På kvällen normaliserade vi oss genom att äta Lysekils löksill (inhandlad i Tomas Maestre) och potatis med Utö-snaps till. Snapsen var faktiskt kvar från före avresan från Saltsjö-Boo förra året.

Nästa dag gick färden till Blue Lagoon mellan lilla ön Comino och den ännu mindre ön Cominotto. Här ankrade vi på en sandfläck mellan korallerna i mycket klart vatten. Stort siktdjup påminde om Västindien. Vi badade och läste och tog det lugnt hela dagen.

Morgonen därpå åkte vi för motor i motvind några timmar till Valletta. När vi passerade orten Melitta passade vi på att dricka kaffe. Vi fick sista platsen vid tullens brygga i den fullbelagda hamnen. På kajen låg den svenskbyggda tremastade skonaren Black Pearl upplagd. Den har ett brokigt förflutet och har bl.a. ägts av skådisen Errol Flynn. Hon är numera restaurant. Sedan följde två dagar av rundvandring i Valletta med omnejd där många monumentala byggnader m.m. beskådades. Som tur var funkade de lokala bussarna bra, så man kunde ta sig mellan olika nejder med dom.

28.9-1.10.05 Överseglingen de 88 sjömilen till Syrakusa på Sicilien gick lätt över natten med halv vind från NNV. Sicilien-sundet är ganska hårt trafikerat, så det var mycket lanternor om styrbord och babord eftersom vi korsade hela farleden. En lastbåt ändrade i sista minuten kurs och gick för om oss istället för som planerat akter om oss. Den var lite för nära för att det skulle kännas tryggt. De sista timmarna vred vinden emot så vi gick för motor. Lukten av röken från vulkanen Etna kom emot oss med den nordliga vinden.

Alldeles intill Syrakusas hamn hittade vi en fisk- och grönsaksmarknad, så det blev fisksoppa till lunch. Alla ingredienserna var i naturligt skick och det var premiär för att rensa bläckfisk. Vi vandrade runt i gamla stan och tittade bl.a. på en kyrka ett helgon från orten, nämligen Sankta Lucia, ruiner av grekiska tempel m.m. Nästa dag mer rundvandring till grekisk teater, romersk amfiteater, nya och gamla kvarter och en till Sankta Lucia-kyrka. Vi tog bilder på blommor för att emejla en till Eric, som fyllde år dagen därpå. Många av husen är i dåligt skick och stöttas med diverse ställningar. Svavelröken från Etna går hårt åt sandstensfasader och skulpturer.

Nästa morgon hade vi planerat avfärd, men väderrapporten hade ändrats till hård kuling och åskväder, så vi ångrade oss. Istället gick vi till marknaden och köpte ingredienser till lunch: fiskfilé, calamares, grönsaker, ost, vindruvor, bröd. Blev väldigt gott. Sedan mer rundvandring i gamla Syrakusas smala gränder. På morgonen kom svenska motorseglaren Sandra från Karlstad in i hamnen med Barbro, Jan-Eric och hans pappa ombord. Barbro och Jan-Eric hade byggt båten själva, sålt huset och kastat loss för åratal framåt. De hade åkt på kanalerna ner till Medelhavet. Dom bjöd på middag. Barbro hade gjort jättegoda pajer. De skulle tillbringa vintern i Msida marina på Malta.

2-5.10.05 Vi vinkade till Sandras besättning och drog iväg vid 8:30 på söndagsmorgonen. Dåligt med vind. Vi gick på motor mot Argostoli på ön Kefallinia (även Cephalonia), 260 sjömil, och lyssnade på Godmorgon världen på sändningen av P1 på kortvåg. Vi hörde om självmordsbombare på Bali, Kinas energibehov m.m. Etnas kägla stod bolmande sin svarta rök i norr. Vi tänkte att med lite otur kan vi komma med i nyheterna som dom som stektes i lava på sin segelbåt. Lagom till att programmet slutade blåste det upp en laber bris från syd. Vi satte klutarna. Mitt i natten hoppade bulten som håller kickstången i bommen ur. Låssprinten hade lossnat. Bulten hängde kvar och blev räddad. Vinden hade mojnat, så det var ändå dags att ta ner storen och sätta på motorn. När det blev morgon blåste den sydliga brisen upp igen. Vi satte dit kicken med en ny sprint och hissade segel igen och hade god fart hela dagen. På natten var det dags för motor igen. Lite segling sedan på förmiddagen och så motor igen fram till Argostoli. Vi klarerade in och fick köpa det stämpelblad som skall stämplas i varje grekisk hamn, ett slags avgift för utländska båtar. Bladet kostar € 50 och har plats för 50 stämplar. Argostoli blev liksom de flesta andra städer på Joniska öarna helt förstört i en jordbävning 1953. Det är ett trevligt litet ställe med många butiker och restauranter. Vi firade ankomsten till Grekland med att efter en rundvandring äta souvlaki (Krister) och mousaka (Anna) med husets lokala röda vin till på Portside Restaurant. Dagen därpå var det ganska regnigt. Det blev mer rundvandring, fiskinköp, Internetcafé besöktes etc.

6-7.10.05 Vi stack iväg 35 sjömil norrut till Ásou, fortfarande på Kefallinia. Det var en märklig, väldigt liten bassäng omgiven av höga berg. Vi ankrade på svaj. Anna simmade runt i hamnen och lyckades till och med simma ut till båten med en vackert mönstrad sten som hon hittat på stranden. Anna samlar nämligen på märkliga stenar varhelst vi kommer. Samlingen kan beskådas bredvid verandan till vårt hus. Under natten blåste det upp från sydost och vi började dragga, fast ganska långsamt. Vi tog ett pass var som ankarvakt till det blev ljust. Vi var då ganska nära land, men det var 5 meter djupt nästan till stranden, så det var ingen direkt fara. Det gick heller ingen sjö inne i bassängen. Vi ankrade om, men draggade igen i den hårda vinden. Vi fick hjälp av en engelsman i den enda andra båt som låg där. Han tog iland en tamp med sin jolle till kortändan på den lilla kajen (vår jolle låg nedpackad). Vinden blåste rakt ut från den punkten. Intill kajen låg det sten, men med ankare i aktern på 14 meters djup kunde vi ligga c:a 10 meter från kajen. Ankaret höll dock ganska dåligt i den täta växtligheten på botten. När vi pumpat luft i vår egen jolle så fick vi lägga ut ett ankare till, men de två ankarna höll ändå dåligt. Vi lade också ut ännu en tamp till kajen. Det var stormvarning på väderleksrapporten, så det var inte heller läge att segla iväg. Vinden skulle dock komma från sydost där vi hade fören. Vi gick iland och tittade på den lilla orten. Hejade på fiskegubbarna med sina små båtar. Gick nästan ända upp till den stora borgen från 1500-talet, byggd av venetianarna när ön tillhörde dom och som varit fängelse under militärjuntans regim i Grekland. Den branta vägen gick genom en barrskog med talliknande träd med ljusgröna barr som enligt vår guidebok var en art som bara växte på Kefallinia (Abies Cephalonica). Borgen låg dock mycket högt, så efter 25 minuters uppförsbacke och med ganska långt kvar vände vi. Vi ville inte lämna båten för länge där den svängde fram och tillbaka framför bryggan nere i bassängen långt under oss. På natten blåste det ordentligt, men allt gick väl. En tysk segelbåt som kommit in under dagen hade samma problem med draggning som vi haft föregående natt.

8-12.10.05 På morgonen gav vi oss av i sydostlig vind med byar på 17 m/s. Vi hade planerat att segla till Ithaka, Odysseus hemö, där Penelope satt och väntade medan Calypso höll honom fången. Men det hade betytt kryss en lång sträcka. Vi beslöt istället att gå till Preveza i norr. Vi hade god fart på slör för revad fock i den hårda vinden. Vinden avtog gradvis under dagen och när vi nådde den muddrade rännan som leder till Prevezas hamn vad det nästan stiltje. Vi lade till vid en ganska ruffig kaj vid strandpromenaden. Anna gick för att leta efter hamnkontoret. Det var svårt att hitta, undangömt på en bakgata. Under letandet träffade hon på några engelsmän som berättade att de fått sin båt hopklämd mot kajen där vi låg av en albansk fraktbåt föregående natt. De rådde oss att flytta till den inre hamnen där det låg många svenska båtar. De visade Anna var hamnkontoret låg för de var också på väg dit för att få kvarstad på den albanska fraktbåten tills försäkringsfrågorna klarats ut. När Anna kom tillbaka gick vi genast in i inre hamnen. Där låg båtarna i tredubbla led vid pontonerna och det verkade omöjligt att få plats. Vi styrde mot en mängd svenska och danska flaggor vid första pontonen. Där tog Stig emot och fixade en plats åt oss utanför en dansk båt. Han och hans fru Ingegärd har legat här med sin båt Freedom i fyra år. De har också en husvagn på kajen. Det var bra att träffa några som väl känner till orten.

Nästa dag var söndag. Den gick åt till planering, lite rundvandring och att konstatera att det var radioskugga för kortvågssändaren, så vi kunde inte hämta eller sända email. På kvällen hade Stig ordnat grillparty, typ knytkalas, vid husvagnen. Det var kul att snacka med alla svenska och danska medelhavsseglare. På måndagen fick vi kontakt med varvet där vi ska ta upp båten och flyttade upptagningen till fredagen den 14 oktober. Förberedelserna för upptagning började. Vi gick också till resebyrå för att få tag på flygbiljetter hem. Tidigast möjligt var onsdag 19 oktober från Athen. Vi bestämde oss för att ta bussen till Athen på måndag morgon och vara där ett par dagar.

Vi förbereder nu för upptagning och hemresa.