Margarita tillbaka till Trinidad

17-31.12 Väntan på den nya pumpen till sötvattenskylningen blev ganska lång. Det var tidvis ganska rulligt på ankringsplatsen, så det blev till att sova med spjärn. Nästan läge för sjökoj. Men däremellan var det lugnare sjö. Eftersom vi låg ytterst i bukten blev det aldrig riktigt stilla.

Det var dock inga problem att fördriva tiden. Apropå tiden så ändrades standardtiden för Venezuela den 17 december. Alla fick vrida klockan tillbaka en halv timme för gott. Vi kunde åka mycket billig taxi. En resa till centrala affärsgatan Avenida 4 de Mayo kostade 10 kr. Dessutom ordnade Juan gratis bussturer till stormarknaden SIGO varje måndag, onsdag och fredag. Vi bunkrade mycket konserver, öl och rom för framtida behov samt en ny CD-spelare och en del CD-skivor med lokal musik. Anna köpte kläder också. Vi hängde vid Juans marina och snackade med andra "yachties" och lokala polare. Det fanns ytterligare en jollebrygga i bukten vid "Rhumbar". Den låg vid en playa med skjul där man kunde få ostron och några enkla restauranter med palmbladstak som hade jättegod mat. Hos Don Carmelo på Rhumbar kostade en caipirinha i ett stort grogglas 7 kronor, och en sådan räckte mer en väl som sundowner. På morgnarna kl. 11:30 GMT (kl. 7 lokal tid) pratade vi med Gustav, Mats, Helge och de andra radioamatörerna i det skandinaviska maritima nätet på kortvåg 14325 kHz. Det finns också ett mer lokalt nät för svenska båtar i Västindien kl. 12 GMT (7:30 lokal tid) på 8182 kHz.

Det var mycket soligt på dagarna och det gick fint att bada från båten. Våra två solpaneler klarade batteriladdningen bra, fast vi kunde inte ha kylen på. Istället köpte vi stora plastpåsar med is av Veronica i Juans kiosk och la i kylboxen, så vi hade kylskåp ändå. Dessutom kunde vi använda smältvattnet att fylla duschsäcken, en plastsäck med duschstril på. Några minuter i solen och vi kunde duscha i varmvatten. Underhållsarbeten på Kaiso blev gjorda såsom koll och dragning av alla bultar till pulpit och stag etc. En hel del läsning av böcker blev det också. Det stjäls jollar och motorer, så varje kväll fick vi packa ner jollemotorn och ta ombord jollen. Våra vänner Alex och Maria på s/y Friendly Arrival hade inbrott i sin båt på julafton och blev av med bl.a. VHF-radio och 800 US-dollar.

Till jul hittade vi kokt skinka i en butik och en påse blandade julnötter med skal, som vi knäckte med polygripen. Anna gjorde glögg på rödvin och kryddor som köpts 2006 på St.Lucia. Vi hade också russin som legat i rom sedan 2006. På på jul- och nyårsafton åt vi festmåltider på vår favoritrestaurant på playan. Folket på Margarita verkar gilla fyrverkerier. Det var raketer och bomber hela perioden och på nyårsafton pågick fyrverkerierna i Porlamar i över två timmar kring midnatt.

2-8.1 2008 Vår pump med tillbehör skickades med en segelbåt som skulle segla från Grenada till Margarita. Folk hade varnat oss för att tullen på Margarita kunde sitta på grejor i månader om man hade otur. Så det var bäst att de kom på något annat sätt än med DHL eller FedEx. Den 2 januari hörde vi på VHF-radion att båten vi väntat på kommit och vi anropade dom. Någon timme senare kom mekanikern Dwight med pump och packningar. Det visade att en av packningarna var fel sort, men vi lyckades tillverka en själva av en golvmatta till en bil. Vi hade köpt den någonstans tidigare för att göra packningar till mantågsstöttorna. Nu kom den väl till pass. Ibland har vi nytta av att vi inte slänger saker i första taget. När allt var monterat var det spännande att starta motorn och se om det fungerade. Motorn var ganska trögstartad, men när det väl gick igång så var det tätt överallt och den gick som vanligt!

Eftersom sonen Eric med familj skulle komma till Tobago den 5 januari och vi lovat att ta med dem på en tur till Grenadinerna med start c:a 10 januari så var det nu bråttom att komma iväg. Det enklaste sättet är att gå på motor mot vinden inne vid Venezuelas kust där guyanaströmmen som går i västlig riktning är svag, men det har varit många piratöverfall de senaste åren där, så folk varnade oss för att göra det. Efter att ha kollat väderprognoserna noga bestämde vi oss för att försöka gå tillbaka till Los Testigos, även om det skulle bli vind rakt emot på vägen dit. Nu när vår inombordsmotor gick så ville inte utombordaren till jollen fungera. Vi flyttade oss närmare jollebryggan så att vi kunde ro in. Efter att ha handlat en sista gång och klarerat ut startade vi på kvällen den 3 januari kl.18:30. Det var redan mörkt och vi var rädda för att åka in i fiskeredskap i mörkret. Men motorn gick snällt och inget hände. När vi kom ut i motvinden, de två-tre meter höga vågorna och strömmen var det inte så roligt längre. Kaiso tuggade sig fram i 1-3 knop. Men det hade knappast gått att kryssa med segel. Vi bara hoppades att vinden inte skulle tillta som prognoserna förutspått innan vi kom fram. Det tog oss nästan 19 timmar att gå de 50 sjömilen och vi kom fram till Los Testigos vid 13-tiden nästa dag - ett eldprov för motorn. Då var vi ordentligt trötta och beslöt att strunta i att anmäla oss hos kustbevakningen som man egentligen ska. Just som vi kommit fram ökade vindstyrkan ordentligt och det blåste hårt till 4-tiden nästa morgon. Vi låg dock tryggt i lä bakom ett korallrev i skydd av Testigo Grande. Vi sov gott hela natten och kustbevakningen hörde inte av sig.

Morgonen därpå kl.8:30 gick vi ut med motorn ur den fina ankringsbukten. Vi satte på vattenmakaren och gjorde vatten några timmar. Sedan hissade vi segel i ostnordostlig vind på 7-9 m/s och lade oss på ett krysslag in mot Venezuelas kust dit vi skulle komma under natten i mörkret utan lanternorna på så piraterna inte kunde se oss. Vi närmade oss kusten redan vid kl. 22 och slog utåt. Strömmen satte oss västerut hela tiden så vi kom inte mycket närmare målet på hela natten men vi vann höjd. I gryningen slog vi in mot kusten igen. Vinden hade nu avtagit till omkring 5 m/s så efter några timmar satte vi på motorn. Fram mot eftermiddagen ökade vinden igen och dyningen från nordost blev lite väl hög för motorgång. Vi seglade sista biten med bara genuafocken. Vid fyratiden på eftermiddagen den 6 januari kunde vi efter nästan tre dygn på sjön åter lägga till vid tullbryggan i Chaguaramas.

Passpolisen verkade vara mycket trött, han nickade till då och då medan han fixade med våra papper. Det gick väldigt långsamt. Han undrade över ö:et i vår hemadress "Saltsjö-Boo" och ifrågasatte att det fanns en plats i Sverige som hette så. Krister bet sig i tungan för att inte säga: "It's just an o with two pricks". Anna förklarade istället tålmodigt det svenska alfabetets egenheter. Tullarna var desto snabbare, så vi hann lägga till på vår per email beställda bryggplats innan det blev helt mörkt.

Dagen därpå återsåg vi våra vänner bland svenska yachties. Det är några stycken som sällan lämnar Trinidad med sina båtar. Vid kl.16 hade Hanna Thompson sitt vanliga måndagsmöte med skandinaviska seglare i Roti Hut. Hon erbjöd sig att förvara våra reservsegel, cyklar m.m. hemma hos sig så det blir plats för Eric, Jenny, Beatrice och Jasmine. Vi pratade med Eric per telefon och bestämde att dom skulle ta färjan från Tobago till Trinidad och mönstra på här den 10 januari.

Idag har vi fått utbordaren fixad är så gott som redo för anstormningen.