Reparationer, nyförvärv och en tur till Grenada

14 oktober 2009 – 10 januari 2010

Vi anlände till Trinidad den 14 oktober efter över 24 timmars resa. Vi fick byta flygplats och vänta i 10 timmar i New York. Istället för att åka till Kaiso tog vi en taxi till våra vänner Hanna och Ray. Där sov vi ut innan vi nästa dag tog oss till Chaguaramas och Kaiso. Hon var i gott skick där hon låg ihop med Charlotta, Rosalinda och Balder. Rosalindas besättning Janne och Inger var redan på plats.

Första problemet: Ingen ström i servicebatterierna. En s.k. kristallugn i kortvågsradion hade tömt dom. Det fanns inget liv kvar, så det var bara att köpa tre nya. Sedan i våras visste vi att det var något glapp i elsystemet till maskinen. Felsökning visade att det var en säkringsbox som pajat. Vi beställde en ny från Volvo Penta, som kom på posten efter 10 dagar. När vi installerat den funkade allt. Vi visste också att ankarvinschen bara fungerade av och till i våras. Elmotorn lämnades in och kol och två kullager byttes och sedan gick den också.

Det största felet att rätta till var en spricka i skrovet strax för om kölen. Vi fick tips av Ray om en bra glasfiberfixare. Han kunde dock inte ta vårt jobb förrän om tre veckor p.g.a. andra jobb. Vi beslöt att vänta hellre än att anlita någon okänd. Det visade sig att det skulle ta över en månad innan jobbet var klart, men det blev en mycket bra lagning. Under tiden kom Ove och Rosemarie till Balder och Lasse och Inger till Charlotta, så vi blev en hel svensk koloni.

Mens vi väntade på lagningen beställde vi ett nytt soltak och en uppsamlingsbag för storseglet att sättas på bommen av kapellmakaren Mervyn. Det jobbet tog också tid, men resultatet blev också här mycket bra. Vi förberedde Kaiso för sjösättning – rengjorde sidorna, målade botten etc. Just som allt började bli klart gav kompressorn till kylen upp. Inte så oväntat efter 18 år. Som tur var tog det bara en dryg vecka att få en ny kompressor.

Men vi ägnade oss inte bara åt reparationer och rustning. Vi var ute med kompisen Dougla på ett antal arrangemang, bl.a. en liten steelbandstävling mellan fem band där Invaders vann, två gånger på parang, Trinidads julmusik, på klubben Mas Camp där bl.a. vännen Robert Munro spelade samt släpp av årets CD med pan kaiso, d.v.s. nya calypsos för steelbanden att spela. En annan vän Smokey som har rum shopen Smokey and Bunty i stadsdelen St. James och som sponsrade T-shirts till Hot Pans steelband när dom var här på karnevalen 2009 hade genomgått en akut hjärnoperation. Han är återställd, men operationen var mycket dyr. Vi var på en fest med olika artister som ordnades för att samla ihop pengar för att betala räkningen för operationen. Våra svenska båtgrannar på varvet började kalla oss för ”ungdomarna” eftersom vi var ute i svängen så mycket.

Den 7 december efter nästan två månaders boende i båten på land kunde vi sjösätta och ta oss ut från hettan och bullret inne i Chaguaramas till svalkan, aporna och sköldpaddorna i Scotland Bay. Här bryts tystnaden bara av fågelsång och vrålapornas vrål om morgnarna. De små aporna tjattrar väl, men det hörs inte när man ligger för ankar. I Scotland Bay låg också Balder. Rosalinda hade dragit norrut och Charlotta låg ensam kvar på land.

Den 16 december lättade vi ankar och seglade till Prickley Bay på Grenada. Det var nordostlig vind, men vi höll fint upp trots den västliga ekvatorialströmmen som går längs Sydamerikas nordkust. Det är drygt 80 sjömil mellan Trinidad och Grenada. I Prickley Bay blev vi mottagna av Arne och Sylvia på Chiquitita, som vi kände sedan tidigare och haft regelbunden kortvågsradiokontakt med i många år. Där låg också svenska båtarna Unicorn med Håkan och Anna-Karin och Aurora med Harald och Christel. Efter någon dag kom också Spray med Anders in i viken. Julafton firades på med lunch som varade i sju timmar på Chiquititas fördäck. Vi var elva personer från sex svenska båtar och alla hade fötterna på bordet, d.v.s. däcket. Det blev trångt och gemytligt på värdfolkets rätt stora fördäck med mycket julmat och dryck. Vi bidrog bl.a. med ansjovisen till värdinnan Sylvias jansson men också med en egen jansson. Sillinläggningarna som Sylvia hade gjort på flygfisk blev bra om än fisken var något hård. På begäran hade Anna med sin steelpan och drog Hej Tomtegubbar och paranglåten "mormors julvals" som passade bra till deras punchocrema men hon fick också spela Rum and cocacola. Lunchen varade till en bit in på kvällen, men vi lyckades hitta hem i mörkret.

Efter några till dagar i Prickley Bay gick vi runt hörnet till en mer skyddad ankringsplats vid Hog Island. Vid angöringen gäller det att pricka en c:a 100 meter bred ränna genom ett korallrev. På Hog Island finns bara en bebyggelse: Rogers bar i ett träskjul på stranden. Den har öppet 24 timmar om dygnet. Det är bara att väcka Roger om han sover i sin hängmatta. På söndagseftermiddagen har Roger baberqueparty och ett litet reggaeband med förstärkare som drivs av bilbatterier spelar. Hog Island påminner faktiskt om hur det var här nere i slutet av 1960-talet när vi första gången seglade här.

På nyårsafton åkte vi in till Rogers bar, men det var bara han och vi där, fast det fanns en hel del båtar på ankringen. Men vid midnatt sköt folk upp nödraketer som vanligt och det small på alla håll och kanter. Man vill inte vara i sjönöd en sådan stund.

Anna planerade att spela med steelbandet Birdsong på Trinidad i panorama-tävlingen inför karnevalen. Vår vän Rudy Smith arrangerar för det bandet och Anna har spelat med dom förut. Repetitionerna hade börjat redan före jul så efter nyår var det hög tid att segla tillbaka till Trinidad.

Den 4 januari 2010 var vi på väg tillbaka till Prickley Bay för att klarera ut från Grenada. Mitt ibland korallreven larmade maskinen för överhettning. Vi rullade snabbt ut genuan, stängde av maskin, och lyckades ta oss ut för segel och sedan in i Prickley Bay och ankra för om Chiquitita. Det visade sig att impellern i kylvattenspumpen gett upp. Vi hade en i reservdelslagret, så vi kunde montera in en ny, men det försenade oss en dag.

Charlotta och Balder hade kommit seglande från Trinidad och dessutom hade flera andra svenska båtar anlänt. Vi var nu hela tolv svenska båtar i Prickley Bay!

Den 5 januari klarerade vi ut och gav oss iväg. Vi fick mycket besvärlig sjögång strax söder om Grenada. En stor sjö välde in i sittbrunnen och vi blev dyngsura, men vattnet är ju i alla fall varmt. Vi beslöt att minska segel. När vi skulle rulla in på genuan hade revlinan trasslat in sig ordentlig, så det kom inte in en centimeter. Medan mörkret föll på satt Anna nästan en timme längst fram i fören och trasslade ut linan medan hon hela tiden fick sjöar över sig. Mellan sjöarna gjorde blåsten att hon blev avkyld, så varje översköljning med varmvatten var skön. Under natten lugnade det hela ner sig och vi anlände till Trinidad strax efter gryningen. Ett par timmar senare hade vi klarat av passpolisen och tullen och låg på vår beställda båtplats i Coral Cove Marina. Under natten hade vi radiokontakt två gånger med Rolf på båten Image. Han är pensionerad kustbevakare från Umeå, så han fick ett återfall till sitt gamla jobb. Det är bra med det skandinaviska nätverket via kortvågsradion här nere. Vi håller reda på varandra från Venezuela, Colombia och Panama till Kuba och Små Antillerna.

Det visade sig att Birdsong hade kommit för långt in i det svåra arret så det skulle bli väldig jobbigt för Anna att komma ikapp. Dessutom ligger bandets panyard i Tunapuna väldigt långt från Kaisos förtöjningsplats, Eftersom bandet repeterar varje kväll skulle hon bli tvungen att sova över i Tunapuna. Hon såg sig istället om efter något annat band att spela med. Hon fick napp från två olika band. Det ena är Brimblers, som skall spela Lord Kitcheners låt Fever i Panorama och behövde mer folk på tenor pans, det andra är Harvard Harps, som skall delta i bomb tune competition i karnevalen. Harvard Harps har vunnit denna tävling många gånger. Bägge banden är små. Anna repeterar nu med bägge banden. Harvard Harps repar c:a 17-20 och Brimblers c:a 20-23. Banden finns ganska nära varandra. Brimblers på Tragarete Road i hörnet av White St. i en utbränd roti shop. Det är ett halvt kvarter från Invaders panyard. Harvard Harps håller till på Harvard Sports Club som ligger vid det folk kallar Roxy Roundabout, fast Roxy-biografen numera är ombyggd till Pizza Hut.

Det är inte alla här bland båtfolket som känner igen ett pan-fodral. När Anna gick för att ta maxitaxin till repet så frågade en amerikansk dam om hon hade tvätt i fodralet och var på väg till tvättstugan…