PÅ G IGEN

15 november 2013 – 27 januari 2014

Klicka här för bilder

I slutet på augusti kom den nya masten från Seldéns i USA. Reparationer av sprayhood, relingslist med mera samt utbyte av brutna mantågsstöttor var då redan gjorda. Eftersom vi inte kappseglar längre så hade vi beslutat att ha en kortare mast, 16 meter hög istället för 18 meter. Dessutom hade vi beställt en mast för rullstorsegel, vilket ju är bekvämare, särskilt när besättningen bara är två personer. När masten kom var vi i Sverige. Då det var mitt i orkansäsongen, bad vi riggaren Fraito Lugo på Ponce Sailing Center att vänta med att sätta på masten till i november, då orkansäsongen klingar ut. Som tur var passerade inga orkaner Puerto Rico denna säsong.

I mitten av november anlände vi till Ponce. Fraito hade redan satt på masten och riggat, dagarna innan vi anlände. Vindinstrument, VHF-antenn, lanternor och annat var på plats. Den gamla riggen hade löpande backstag, vilket den nya inte har. Ett moment mindre att tänka på. Seglen som syddes av Quantum Sails i Ponce var nästan klara. Några små justeringar skulle göras och de var på plats inom en vecka. De är av 7.3 vävd polyester med diverse förstärkningar. Storseglet är 30 kvm och genuan 32 kvm (tidigare 38 respektive 42 kvm).

Det var ordentligt med beväxning på Kaisos botten efter tio månader vid bryggan i Ponce. Både musslor och ostron, förutom den vanliga beväxningen. Ett helt skrovmål, men vi vågade inte oss på det. Det var ingen idé att provsegla med detta rev under båten. Varvskapaciteten i Ponce Yacht Club är ganska liten, så vi fick vänta ett par veckor innan Kaiso kom upp på land för att få tre nya lager bottenfärg. Sedan var det dags att provsegla. Vi blev positivt överraskade när vi märkte att vi gjorde 5 knop på kryssbog i en vind på 4 m/s. Rullstoren fungerade bra och vi började sjunga ”Det ska va’ lätt att reva annars kan det kvitta” för en något förbryllad Fraito. Vi hade tur som kom till Ponce efter mastbrottet där det fanns en så skicklig riggare som Fraito Lugo. Han är en mycket rutinerad kappseglare, både till havs och på bana, med många segrar på meritlistan. Hans specifikation av nya masten i beställningen till Seldéns var perfekt. Allt passade utan modifieringar, inklusive genomföringen i rufftaket med oförändrat hål. Den är helt tät.

Samarbetet med vår skadehandläggare, Tommy Olsson på Pantaenius, har varit otroligt smidigt. Fraito sa också att han aldrig varit med om ett så problemfritt samarbete med ett försäkringsbolag. Själva har vi betalat 15000 kronor i självrisk och ytterligare 15000 kronor för den fördyring som valet av mast för rullstor innebar. Ett stort tack till Fraito, Tommy och Pantaenius!

Det var också en hel del annat att ta hand om medan vi var i Ponce. Vår gummijolle var i upplösningstillstånd när vi kom tillbaka till Kaiso. Allt lim hade släppt så det var inte lönt att laga den. Vi sålde vraket för 100 dollar och köpte en jolle i hypalon av märket Highfield med botten av aluminium. Den är 2.60 m lång och väger bara 28 kilo. Vi kan lätt hantera den. Förbrukningsbatterierna var helt slut och vi fick köpa nya, men startbatteriet var OK. Mekaniker Cesar servade motorn, så den gick perfekt. Vi hade mycket hjälp av Julien Guiterrez som hade sett efter Kaiso med vi var i Sverige. Han skjutsade oss i sin bil vart vi än skulle.

Perioden december till mitten på januari brukar bjuda på mycket vind, men det var denna gång ovanligt blåsigt i hela östra Karibien. Det blåste 12 m/s och mer från ost och ostnordost dag ut och dag in. Vi skulle österut, så vi låg och tryckte i Ponce och väntade på ett ”väderfönster”. Det blev inget sådant, så lördag den 28 december ville vi inte vänta längre, utan gav oss iväg till den lilla ön Caja de Muerte (Likkistan), där vi låg över natten. Dagen därpå blev det en blöt kryss tio sjömil med revade segel i kuling till Salinas. Allting fungerade bra och den nya riggen och seglen hade blivit ordentligt testade.

Salinas är en mycket skyddad ankringsvik med en båtklubb och en by. Vi stannade över nyår och tog det lugnt. Där mötte vi Tim på Venture II med fru på sitt tredje varv runt jorden. Han gav oss goda tips om skyddade vägar österut innanför rev längs kusten där vi annars inte vågat gå. Blåsandet fortsatte och vi kryssade vidare, med stopp över natten i en vik, Puerto Partillas, till marinan i Palmas del Mar på östra sidan av Puerto Rico. Vi hade ordentlig kuling vid syöstra hörnet av Puerto Rico. Ett block till fockens revlina brast, men annars höll allt. Som tur var hade vi ett nytt block som vi monterade när vi väl var i hamn. Palmas del Mar är ett flott ställe, men ändå inte så dyrt. Sedan kryssade vi till Esperanza på ön Vieques sydkust, en liten håla med ett par krogar där folk drack vodka med tranbärsjuice. Hur denna sed upptått fick vi ingen klarhet i.

Nästa kryss gick över natt till Charlotte Amalie på St. Thomas, U.S. Virgin Islands (före detta Danska Jungfruöarna). Där ankrade vi utanför Kystvej, nästan precis på samma ställe som när vi kom seglande dit i vår lilla Hjuvikskryssare Lady Day i december 1968, för drygt 45 år sedan. Vi återbesökte flera öar i Jungfruöarna, bl.a. Jost van Dyke. Tyvärr var inte vår gamle vän Foxy på plats i sin Soggy Dollar Bar. Han hade tagit semester efter allt festande under jul och nyår.

Under tiden blev passaden normal igen. Den 18-19 januari kunde vi kryssa från Spanish Town, Virgin Gorda, över Anegada Passage till St. Martin i 5-7 m/s vind, nu för första gången med fulla segel. Det var en stäcka på 120 sjömil och medelfarten var 5 knop, trots 2-3 meter hög motsjö. Så indikationen om god fart på kryssen vid provseglingen i Ponce var korrekt. Vi är mycket nöjda med vår nya rigg och de nya seglen, fast vi har ju inte fått testa dem på undanvind ännu.

När vi kom till Marigot Bay på franska sidan av St. Martin (andra sidan tillhör Holland och ön heter där Sint Maarten)var bron in till lagunen trasig, så vi fick ligga ankrade i bukten tre dagar innan vi kom in. När detta skrivs ligger vi ankrade i Nettle Bay i lagunen intill svenska båtvännerna Stefan och Pia på Shaddock och Rolf på Dark and Stormy. Iland finns gamla vännerna PG och Margareta som sålt sin båt Swedish Lion och köpt lägenhet här. I förgår var vi ute och dansade och kom hem efter midnatt.